Hyde Park

The Phoenix

Avslutar kvällen på pubben och en John Smiths.

Frammr

Första pinten!

Löpning

Utan knäont!

Gott om plats!

Stressigt

Det är mycket nu! Som Sauk sa i en berömd sketch i början av 90-talet. Och det känns just nu som om det gäller mig oxå just nu. Men det är bara att bita ihop. En vacker dag osv.......

Men bara en dag kvar tills ledighet. Problemet är bara att jag redan har ångest för att komma tillbaka igen.....

Dagens lurre

Tropicsallad hos farbror Sulan.

Onsdag

Och nu är det ju riktigt nära minisemestern. Roligt för mig! :-)

Vore ju sjysst om det kunde bli lite sensommarvärme nere i London. Sitta ute och njuta av en pint osv.....

Tisdagens pass

Det började grymt bra. Jag kände mig lätt och sugen på att springa. Men efter 3 kilometer kom knäsmärtorna igen. Inte kul. Gav sig aldrig heller utan blev bara värre och värre. Jag lyckades dock ta mig igenom alla 8 km som schemat sa. Senare på kvällen skulle jag gå och lämna/hämta dvärgarna på scouterna. Och även detta gjorde fruktansvärt ont. Jag hoppas att det snart går över.....

3 arbetsdagar kvar

Då har vi bara tre arbetsdagar kvar tills en minisemester. Ska bli så skönt att vara ledig från jobbet några dagar. Så fantastiskt skönt att vara ledig.

Annars är det inte så mycket att orda om. Ska försöka mig på en liten joggingrunda i eftermiddag/kväll. Har varit ganska glest mellan rundorna nu ett tag. I och för sig så var det ju pingis hela helgen så det var svårt att hinna/orka då. Men idag hoppas jag att jag skall orka :-)

New week!

Idag känner jag mig inte alls lika sliten som igår morse. Jag börjar misstänka att det var febern i lördags som gjorde att det blev mer träningsvärk. För som jag skrev tidigare så var jag riktigt jäkla sliten igår. Det var en mardröm att resa sig när man suttit stilla en liten stund.

Nåväl, nu är pingisen över för denna gång och jag kan gå vidare mot nya aktiviteter. Och nästa större evenemang är en resa till London. På fredag drar vi! Sen väntar fem dagars avkoppling. Ska nog bli ganska så nice!

Ruggigt sliten!

Redan imorse var jag toksliten. Jag vet inte om jag någonsin haft sån träningsvärk i skinkorna och låren efter en dags pingisspelande. Det blev en kamp att överhuvudtaget kunna lira idag. Så sliten, så sliten. Men om man inte tränar någon pingis så kan man knappast bli tränad i de muskler som pingisen kräver. Hur som helst så lyckades vi gå rent i helgen. 8 pinnar och 32-9 i matchkvot är ju helt ok. Men man ska väl i ärlighetens namn även nämna att vi inte mött något av de två, som jag tror, topplagen. Men ändå :-)

Fredag!

Nu har det snart gått en arbetsvecka igen. Det känns ju rätt så bra. Halsen däremot känns sämre. Men ingen feber. I helgen väntar 4 seriematcher bordtennis. Det känns mindre bra. Men när man är så korkad så att man fortsätter ett år till så får man stå sitt kast.

Nu är det bara en vecka kvar tills vi åker till London! Ska bli skönt att vara ledig från jobbet några dagar. Vet inte om jag har vantrivts så här mycket någon gång under de 23 år jag varit här. Så varje ledig stund är numera mer än guld värt!

Ha en riktigt trevlig helg!!

Det går neråt

Igår vaknade jag med huvudvärk. Jag åkte hem redan vid 13-tiden och sov i dryga timmen. Efter det så kändes det mycket bättre. Så det blev dryga milen medans Freddie gympade igår. Men idag vaknar jag med halsont istället. Vi vår väl se om det fortsätter att vandra neråt. Ont i foten imorgon kanske....

Nu börjar det närma sig Londonresa med stormsteg. Helt sjukt, men jag har inte hunnit tänka på det ens den sista tiden. Det har varit fullt upp med lämna/hämta, skjutsa till aktiviteter, matlagning, städning(väldigt begränsat...) och träna själv. På jobbet är det som vanligt fullt upp så jag har inte hunnit helt enkelt.

Vi får väl hoppas att mina resekamrater har planerat några aktiviteter förutom fotbollen.....

En glad och stolt Freddie

När man på gymnastiken klarar något nytt så får man plinga I en klocka och få hela hallens applåder. Idag fick Freddie göra det efter att hon lyckats klättra ända upp till taket på repet.

Onsdag

Idag vaknade jag med huvudvärk igen.... Har varit lite väl mycket av den varan ett tag nu. Men det rullar rätt så mycket förkylningar nu och Ina har varit krasslig i snart två veckor. Fru Blogg har oxå blivit förkyld. Jag hinner inte bli förkyld och trycker undan den efter bästa förmåga. Men huvudvärken kan ju vara ett tecken på att även jag har något skit i mig. Får väl försöka springa lite snabbare så att jag kan skaka av mig den.... Eller så är jag bara trött, vilket jag känner mig......

Service

Var och lämnade bilen på service i morse. Det var nästan så man hade kunnat gå tillbaka till jobbet på samma tid som bussen. För först måste man vänta på bussen. Sen är det väntan på nästa buss. Men visst, det gick kanske lite fortare med buss än att gå. Och man slapp ju dessutom att bli blöt...

Lugnt pass

Och att det duggregna gjorde ingenting.

Dags igen då...

Dags att göra ännu en start på en ny vecka. Hoppas verkligen att den går fort. Jag har väl haft större arbetslust under mina 23 år här. Kanske dags att börja leta något nytt jobb? Men vad? Vem skulle vilja ha mig?

Till helgen är det dessutom seriespel igen. Jag har inte hållit i racket på 3 veckor. Kommer säkert gå kanon!! Och som vanligt är det svårt att få ihop lag så man måste spela alla 4 seriematcher...... Varför kunde jag inte bara ha lagt av när jag hade chansen.....?

Sorry för en så negativ start på veckan men det är så jag känner just nu.....

Ha en fin vecka!

Dagens pass

Skulle vara 5 lugna. Hade dock lite tidsbrist efter förmiddagens Rocklundapass med Freddie och hennes kompisar i 08/09-gruppen, pannkaksgräddning och en tid att passa för Freddie i VGF-hallen. Så det blev en alldeles för snabb femma med magen full med pannkakor. Men vi hann i alla fall.

Dagens lugna

Första passet efter Stockholm Halvmarathon. Känner mig ännu inte helt 100 från förkylningen.

Fredag!

Och det är väl skönt gissar jag. Vet inte hur helgen blir än mer än att söndagen går åt till att köra friidrott med Freddie på förmiddagen för att sen skjutsa henne på gymnastik på eftermiddagen. Känner att dessa söndagar blir sämre och sämre.......

Ha en trevlig helg!!

Gamla meriter....

Kan inte sluta tänka på loppet i lördags. Förmodligen för att jag är för förkyld för att gå ut och springa nu. Men även för att jag är stolt över att ha klarat det och dessutom på pers!

Kunde inte låta bli...

Så nu har jag anmält mig till nästa års Stockholm Halvmarathon. :-)

Omplanering

Idag har jag mitt första pass efter HM i helgen. Men jag har jäkligt ont i halsen och jag får nog ta och omplanera detta pass tills i helgen. Nu har jag ju inget lopp inplanerat så det gör inte så mycket att man vilar en vecka (igen....).

Annars är det som vanligt, fullt upp!! :-)

Tisdag

Då är man inne i det igen. Jobb, lämna/hämta, skjutsa till aktiviteter osv osv. Igår var jag fortfarande nöjd och glad över lördagens lopp. Men man kan inte leva på gamla meriter hur länge som helst. Så nu är det dags att se framåt. Nu gäller det att hitta ett nytt mål att träna mot. Helst skulle jag vilja hitta något i typ oktober. 10 km eller halvmara. För att börja med ett mål nu som är framme i vår känns något långt. Men det funkar kanske det med. Får ju än mer tid på sig att träna då :-)

Race-rapport Stockholm halvmarathon

Ok, jag ska göra ett litet försök att sammanfatta hur loppet var. Jag har ju aldrig varit med om ett så här stort lopp med så många deltagare. Det betydde bland annat att alla inte startar samtidigt. Utan man blir indelad i olika startgrupper. Så det gällde att leta sig fram till sin startgrupp och ställa sig där. Inga konstigheter, det var bra uppmärkt och lätt att hitta. Sen skulle det finnas farthållare för olika tider. I min startgrupp vet jag att det fanns farthållare för 1:45, 1:50, 2:00 och någon till. Men eftersom jag inte mådde 100-procentigt bra så visste jag inte hur det skulle kännas när jag började springa. Så jag ställde mig långt bak i min startgrupp. Lite efter 2:00 farthållaren till och med.

När väl loppet började så var det väldigt trångt. Och det är en hel del gatuarbeten i Stockholm nu så det blev ju än trängre. Det började lite uppför innan det kom en brant utförslöpa. Tyvärr så kunde man inte släppa lös i utförsbacken då det var flera framför som inte verkar vilja släppa lös i utförsbackarna. Själv ser jag utförsbackarna som ett sätt att avslappnat utan att ta i låta tyngdkraften ge fart åt löpningen. Efter backen kom en lång tunnel, Klaratunneln måste det ha varit. Här var det oxå jäkligt trångt. Och eftersom jag ställt mig så långt bak i starten så fick man försöka kryssa sig fram lite. Och det blev en lite väl ryckig takt då man ville öka lite när man sprang förbi någon.

Vid centralstationen gick det lite lättare att ta sig fram ett tag igen. Men så fort man kom till en uppförsbacke så blev det trångt. Jag försöker att "trycka på" lite uppför för att inte tappa fart. Alla uppförsbackar avslutas ju med antingen lite utför eller slättför och då brukar man kunna återhämta sig lite.

Jag började känna av mitt knä efter ca 6 km. Inte så att det gjorde ont utan mer att det kändes att det ömmade. Mitt största problem var nog ändå att jag var så jäkla snorig. Näsduken fick jobba rejält i och med att det var så mycket folk både i spår och bredvid så kunde man ju inte bara fräsa ut snoret åt sidan. Man fick invänta rätt tillfällen för det.... Snoret rann även ner i halsen och ni som läst bloggen förr vet att jag har haft problem när detta händer då jag gärna vill harkla mig och spotta slem. Jag vet att det blir sämre ju mer jag harklar mig så det gällde att komma ihåg det. Harkla lite och snyta sig ofta...

Kilometrarna rann på rätt så bra ändå men vid Gamla stan skulle man ju uppför slussen och in på Hornsgatan (mellan km 12-13). Det var en ganska seg uppförsbacke men jag tyckte just då att jag kände mig rätt fräsch. Och uppe på Hornsgatan så kändes det väldigt lätt. Men när jag svängde ner på Torkel Knutssons gata för att komma ner på Söder Mälarstrand så såg jag en ambulans. Och, det här låter väl helt sjukt, då fick jag några rejäla hugg i mitt onda knä. Och tankarna på att jag skulle uppsöka läkarvård infann sig. Men en 50 meter senare så kändes knät bättre igen så det var bara att fortsätta. Men väl nere på Söder Mälarstrand, vid ca 14 km, så kändes min slemmiga hals värre än tidigare. Jag kollade på pulsen som låg alldeles för högt. Så det var bara att försöka dra ner lite på ansträngningen och kämpa vidare.

De kommande kilometrarna blev en kamp. Det gällde här att ta en kilometer i taget och hoppas att man skulle palla. Eftersom det var lite flackare ett tag så kom pulsen ner lite och det började kännas lite bättre igen. Så jag lyckades med att gå ner i puls trots att jag bibehöll tempot någorlunda bra. Vid 17 km var det dags att klättra upp på Söderns höjder igen. Vid 18 km ungefär så bjöds det på dextrosol vilket jag tog en. Vet inte om det gjorde någon nytta men psykiskt så gjorde det det. Väl Uppe på Söder skulle man svänga ner på Götgatsbacken och där kunde man släppa på rejält ända ner till Gamla stan. Och nu var det ju typ bara någon kilometer kvar. Jag funderade lite snabbt på om man skulle försöka öka men tänkte att det inte gällde att öka för tidigt. Man vill ju i alla fall komma fram till mål innan man går in i väggen. Men jag höll ett skapligt bra tempo sista kilometern och kunde lägga på en sista spurt framför slottet.

Så här såg banprofilen ut:




Man lärde väl sig lite på detta lopp om inte annat. Känner man sig frisk och kry nästa år så skall jag inte ställa mig så långt bak i startledet. Äta bättre mat dagen innan och under samma dag. Blev lite si så där med detta denna gång. Kanske borde man se sig om lite mer när man ändå har möjlighet att se lite av Stockholm. Nu tittade man mest på asfalten framför och försökte hitta vägar fram mellan medlöparna.

Men det blev i alla fall ett nytt pers med 1:46:31. Så det får man väl vara glad för!!

Rainbow

En dubbel till och med.

Hela tiden bättre!

Under gårdagens lopp gick varje "femma' snabbare än den innan. Positivt!

Skönt att det är över!

Det var en mardröm från start till mål. Veckans huvudvärk ville tydligen rinna ut genom näsan idag. Officiell tid var 2 sekunder bättre. Och placering bland de 2000 bästa....

Race day

Idag är det dags! Tyvärr har sista veckan varit usel med huvudvärk och en trött och sliten kropp. Jag får helt enkelt revidera min målsättning och se loppet som en träning inför kommande års lopp. Bara det att starta med 16000 andra och med olika startgrupper är ju något helt nytt för mig. Men under 2 timmar ska jag i alla fall!
Man kan följa mig på loppets hemsida. Mitt startnummer ser ni på bilden.

Freitag

Och snart är det äntligen helg! Men som vanligt så går väl helgen alldeles för fort. Men man får passa på att uppskatta de lediga dagarna som man har ändå.

Ha en trevlig helg!!

En 8-åring

Idag fyller Freddie 8 bast! Stort grattis!

Vaknade med huvudvärk

Och det är ingen höjdare. Vaknar man med huvudvärk så brukar den hänga i hela dagen. Får se hur länge jag pallar här på jobbet. Men det är väl bara att bjuda till och försöka ge allt för aktieägarna ändå...

23 år

Idag är det 23 år sedan som jag blev anställd på ABB. 23 år! Det är ju hur mycket som helst! Och ändå är det typ 20+ år kvar till pension.....

It's raining cats and dogs!

Vilket härligt höstväder idag. Regn och lite småkyligt. Perfekt väder för att åka till jobbet och ge sitt yttersta för aktieägarna.

Igår var jag och Ina till Stockholm och kolla på Finnkampen. Även om det inte var så mycket till kamp. Det var snarare överkörning. Kul var det i alla fall hur som helst. Ina fick vara med och synas på TV då hon stod längst ner bakom höjdhopparna och när Sofie Skoog skulle hoppa så stod hon där i sin rosa jacka.

Det som inte var så kul i helgen var att träna pingis i lördagsmorse. Men det kan ha berott på att jag var något så fruktansvärt sliten. Hela helgen har jag varit seg i kroppen. Jag har ställt in 2 löprundor och förmodligen ställer jag även in dagens runda. Jag tror inte att det har så stor betydelse inför helgens lopp. Jag tror snarare att det är bättre att bli pigg än att bryta ner mig än mer så här tätt intill loppet.

Ha en fin vecka nu vänner!

Bästa månaden

Augusti blev den månad jag sprungit mest under. Över 19 mil totalt.

Över!

Nu är de 100 dagarna över. Vi gjorde en rejäl insats igår kväll. Jag fick ihop 45000 steg. Men flera i laget fick flera 1000 steg mer. Nu är det i alla fall över och det känns både bra och lite vemodigt på något konstigt vis. Men nu kan man i alla fall börja fokusera mer på löpningen istället och kunna vila mer mellan löppassen utan att behöva gå ut och samla några steg.

Nu är det snart helg igen dessutom. På söndag åker jag och Ina med friidrottsklubben till Stockholm och kollar på Finnkampen. Det kan nog bli rätt så kul. Friidrott är kul att titta på.

Ha en trevlig helg!!