Då är vi äntligen framme vid fredagen! Till slut kom vi hit, magiskt!!
Igår hade jag tänkt att jag skulle springa intervallerna som jag har denna veckan att köra. Men när jag kom hem så kände jag mig inte helt hundra i halsen och hade huvudvärk och en lite förhöjd temp. Så jag tänkte att det nog var bäst att vila istället. Får se hur det känns i eftermiddag. Kanske kan man få till passet då istället. Men då skulle man ju helst vilja sluta tidigt så att man hinner med det innan allt annat skall göras som att skjutsa barn och laga mat.
Nåväl, kanske är det dags att berätta vad jag tänkt berätta i en evighet nu känns det som... Och för att inte ge Er för stor förhoppning om att det är något revelutionerande som att flytta till England eller dyligt så är det bäst att Ni inte har för stora förväntningar på det jag kommer berätta. Det är dock något som är stort för mig....
För, ja, en månad sen typ fick jag ett mail från någon jag tyvärr inte kan skriva här vem det var. Men hur som helst så innehöll det mailet en länk till ett jobb på en annan del av firman. En annan division till och med. Ja, en annan del av Västerås dessutom. En tjänst som var typ jag till stora delar. Hur som helst så kom det ett teamsmeddelande från en annan person om samma sak veckan därpå. Så jag tänkte att, ja, jag kan ju be den som söker berätta lite mer i alla fall. Tänkte då att det skulle bli något telefonsamtal eller dyligt. Men jag blev inbjuden dit för att kolla. Det visade sig att han dessutom hade bjudit in en konsult de har där för att "grilla" mig. De hade tydligen haft en snubbe där några dagar innan som inte blev aktuell för jobbet. Hur som helst så var jag där och snackade dryga timmen och gick runt i verkstan och träffade på gamla kollegor som numera jobbar där. På slutet frågar han hur snabbt jag kan börja? Jag hade ju inte ens sökt jobbet än.
Så på helgen efter besöket så blev jag ju tvungen att skriva ett CV... Kan väl säga att jag har dålig koll på sånt. Men jag tänkte att "jag har ju ett jobb redan och duger inte det jag skickar in så är väl inte det hela världen". Så jag skickade in ansökan och sen var det tyst. Hela veckan efter inte ett ljud. Måndagen veckan därpå tyst. Så jag skrev till chefen där och tackade för att jag fick komma dit samma och surra typ och att jag skickat in ansökan och undrade om den kommit fram. Med vändande mail kom det att jag får tjänsten men HR personen måste snacka med mig först. Och igår hade vi ett teamsmöte jag och HR. Så nu är det upp till mig om jag vill tacka ja eller nej till jobbet.
Det känns ändå rätt märkligt. I 30,5 år har jag åkt till denna parkering och gått in genom samma port dag ut och dag in. En trygghet i sig. Man vet ju vad man har men man vet ju inte riktigt vad man får. Idag har jag dessutom en av det bästa cheferna jag haft under min tid här. Och det i sig talar ju för att han inte kommer vara kvar här för alltid. Så det lutar åt att jag tackar ja!!
Om du orkat läsa ända hit så ge dig själv en klapp på axeln för att du orkade!!
Ha nu en fin fredag och en fantastiskt fin helg!