Idag är det 3 år sedan mamma somnade in. 3 år låter länge men det känns inte som så länge sen. Det var en jobbig tid, särskilt för mamma, den sista tiden. Och under den perioden så fick jag sån ångest så fort antingen mamma eller Lalle ringde. För då visste man att det var något som inte var bra. Jag kan än idag få den känslan när jag ser att det är Lalle som ringer. Även om det alltid är något positivt numera när han ringer. Konstigt att det kan sitta kvar i kroppen hur man reagerar på saker. Men det försvinner nog med tiden för nu är det ju alltid något kul som han ringer om. Ska vi på innebandy? Eller någon kosert eller något annat roligt som resor el dyligt.
Annars inte så mycket att orda om. Det var bra väder igår men jag hade ingen kraft att göra något ändå. Långpasset från i måndags satt väl i. Idag hoppas jag att jag kan ta mig i kragen och komma ut på intervaller, 2*3*600m är tanken. Vi får väl se hur det känns när man slutat för dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar