Hemma igen

Igår åkte vi hem från skåne. Vi har haft en skaplig vecka där nere. Vädret kund i och för sig ha varit bättre. Men det kunde ju även ha varit sämre. Vi var ner till stranden några gånger. Inte för att bada men för att få lite lugn och ro. Tjejerna tyckte det var kul att leta snäckor, försöka göra båtar och äta glass.

Pingisen som förde oss ner till skåne var ok och med mersmak... Jag var inte bra i dubbelslutspelet. Jag hade dessutom ont under hälen, vilket jag fortfarande har. Foppa hade gjort illa sig i foten redan i första gruppspelsmatchen i singel. Så förutsättningarna var ju inte de bästa. Det hade, förmodligen, inte hjälpt om vi var hela och spelade på topp. Vi mötte ett riktigt bra par (även om Fruktis tycker annat.....). De gick senare till final så helt usla kan de ju inte ha varit...

I singel gick det skapligt. Jag började darrigt i gruppspelet och torskade min första match trots matchbollar. Efter den torsken var jag övertygad om att jag skulle åka ur redan i gruppspelet. Han jag torskade mot la mot en tysk i nästa match. Den tysken var deff och såg fruktansvärt tät ut. Jag lyckades vinna mot en annan tyskt ganska enkelt i andra matchen och nerverna hade släppt, jag hade ju redan åkt ur.... I sista gruppspelsmatchen mötte jag den täta defftysken som hade långnabb. Och jag spelade väldigt smart och bra. Kanske inte så konstigt då just deffar är något jag gillar att spela mot. Denna deff hade dock väldigt bra offensiva slag när han fick läge. Men jag lyckades att trötta ut honom med lösa loopar blandat med skär och hårdare loopar. Han blev mer och mer frustrerad och trött. Så en stabil 3-0 seger blev det och därmed vann jag gruppen.

I slutspelet mötte jag återigen en tysk. Och återigen en tysk med långnabb. Denna tysk var dock mer offensiv och slog hårdare och hårdare ju längre matchen led. Jag lyckades vinna med 3-2. Och efter matchen berömde jag honom för hans hårda forehand. Hans svarade bara att han var tvungen att slå så hårt han kunde för annars tog jag ju bara bollarna.
I nästa match mötte jag en slovak. Och jag började med att gå upp till en 8-4 ledning innan han vände och vann det setet. Jag tyckte till en början att han var helt värdelös.... I andra setet var jag chanslös. Det spelade ingen roll om jag drog in en stenhård loop, han slogblockerade tillbaka den stenhårt. Och efter andra set kände jag mig helt chanslös.

På något konstigt vis så lyckades jag dock komma igen i tredje set och kunde vinna det och efterföljande 2 set. Det var med andra ord återigen en tuff femsetare som genomleds. Men kul att kunna vända och vinna.

I 16-delen ställdes jag mot en ryss. Han var väldigt säker och jag kände mig helt chanslös i de första två seten. Han kändes säkrare och hade ett högre tempo i sitt spel. I tredje set så började det med en ruggigt bra boll(kändes det som i alla fall..). Det var loop mot loop och det var både bh och fh och riktigt många gånger över nät. Jag torskade den bollen tyvärr men jag kände att jag kunde nog hänga med i tempot om jag bara jobbade med fötterna. Setet slutade med storseger för mig och jag spelade riktigt jäkla bra. I fjärde set så låg jag under med ett par bollar i stort sätt hela tiden och vid 8-9 hade jag ett jätteläge som jag brände(och ryssfan ossade som om han hade gjort något bra....fast det var jag som gjorde något dåligt... han höll på så hela tiden). 8-10 och egen serv. Började med en kort oskruvad serv som han la upp något och jag kunde dra in den i fel hörn, 9-10. Körde en till oskruvad serve som han försökte öppna på men slog ut, 10-10. Sen torskade jag tyvärr två bollar och matchen var över. Det kändes som om jag ändå skulle ha chans att kunna slå honom i ett skilje men jag fick aldrig chansen. Han torskade sen i kvarten.

Så nu när det är över så känns det som om jag är skapligt nöjd med turneringen ändå även om det var surt att inte få chansen till ett skilje i sista matchen.
Så hur blir det nu då? Kommer jag verkligen lägga ner pingisen? NEJ, säger dvärgarna och fru Blogg. Jag har sagt lägg ner tidigare. Men ibland är det ju faktiskt kul att lira.... Och kanske ska man vara glad och tacksam för att kroppen tillåter mig att idrotta och röra på mig. Tänk om man om något år gör sig illa eller av annan anledning inte ens har möjligheten att röra på sig? Så skulle man kanske ångra sig att man inte spelat så länge som man bara kunde..... Samtidigt vet jag att i januari när det är -15 och man skall ner till lokalen kl 08:00 en söndagmorgon för att träna så är man inte så jäkla sugen på det....... Nåväl, jag har sagt till laget att jag skall lägga av. Så vi får väl se hur det blir till slut......