Träning

Idag när jag åkte till Rocklunda så trodde jag att jag aldrig skulle palla med mina 8 km. Jag kände mig trött och sliten. När jag började jogga så började även ett gäng ungdomar att jogga. Dom skulle springa 5 km hörde jag. Och dom satte iväg rätt så snabbt och jag hamnade bland dom. Bland annat hörde jag en av dom strax bakom mig flåsa rejält redan vid 500 m. Och då tänkte jag, "jag får ju inte släppa förbi honom i alla fall". Och eftersom jag skulle springa 8 km så avviker ju jag från femman redan efter dryga kilometern. Och det borde jag ju palla i det tempot.

Snubben bakom mig, Flåsarn, var nog inte så långsam som jag trodde för innan kilometern var vi ikapp och förbi flera av hans kompisar. Då klockan plinga till för första kilometern hade det inte ens gått 5 minuter. Och jag skulle springa 8 kilometer och var sliten innan. Det kunde väl bara sluta med fiasko och inspringning i väggen....

Det gick rätt så bra hela vägen faktiskt. Snittade strax över 5 min/km. Så det var ju kul och oväntat med tanke på hur jag kände mig innan.