Ibland undrar man...

Operation för Ina och fru Blogg idag i Köping. In på morgonen och hem på kvällen. Problemet är ju bara hur det skall gå till? Fru Blogg hade så ont efteråt att hon själv inte kunde ta sig fram. Hon behövde hjälp och smärtlindring. Att hon skulle åka hem i privat bil och därmed ta sig in och ur bilen. Väl hemma ta sig upp för trappor osv. Hon behövde hjälp av två för att gå på muggen. Det insåg även personalen till slut och hon fick ambulanstransport till Västerås sjukhus. 

Ina som opererat ena knät, korsband och lite menisk, hade fått en sena plockad från andra benet. Så hon kunde inte ta sig fram själv. Inte ens med hjälp av kryckor. Kan ju berätta att det var en mardröm att få in henne i bilen i Köping. Få ut henne ur bilen hemma. Från bilen till bron vid ingången och sen in i huset och in på sitt rum. Vi fick vara lite kreativa. En kontorsstol fick rulla henne fr bilen till bron. En pall och en stol och ett lyft av mig och Freddie lyfte benen så kom hon ner på bron. Där hade vi lagt Jennas underlag som hon hade i bilen. Så hon satt på den. Jag drog sedan det underlaget på golvet samtidigt som Ina lyfte upp sig själv med armarna. 

Att vi skulle få upp henne i hennes säng var ju inte att tänka på. Vi fick leta upp en luftmadrass att sova på i natt. Hon kan inte komma upp på toaletten så det är tur att vi har en potta hon kan kissa i.

Jag pratade sen med fru Blogg som kommit till Västerås och ambulanspersonalen undrade hur Ina  kunde släppas hem utan hjälp i det skick hon är i. Mina lyft har inte gått att göra helt ergonomiskt. Känner i ryggen nu. 

Ha en fin kväll/natt!