Nöjd men jäkligt missnöjd....

Gårdagens Mälarenergi Stadslopp gick bättre än vad jag trott innan. Kom hem från jobbet med en jäkla huvudvärk. La mig i sängen en stund och knoppade faktiskt in en stund. När jag vaknade var man så där lagom seg. Tog en promenad ner till starten i Vasaparken som någon form av uppvärmning. Det får gå som det går var tanken innan.

Loppet gick igång och i vanlig ordning var det rusning. Svårt att inte dras med i tempot. Första kilometern gick på 4:50 och jag undrade hur länge det här skulle hålla. Andra kilometern gick något snabbare och snart var det dags att springa upp för Trumslagarbacken. Och strax innan stigningen så började det kännas så jäkla bra.

Första 8 km gick nog på under 4:40 i snitt. Men strax före 9 km så händer det som har hänt till och från på träning under vintern. Harklingar och segt slem. Till slut så får jag kväljningar och måste stanna och kräkas. Och det blev inte bara en kräka. Stod där en stund och började sen att gå vidare. Jag såg på klockan att det finns ju faktiskt hopp om tid under 50 minuter bara jag småjoggar sista kilometern. Och på något vis så kom jag igång igen och kunde t o m spurta sista biten. 47:03 på 10 km blev det till slut och det är jag helnöjd med. Men utan fadäsen vid 9 km så hade det varit nära 46 minuter.

Så både nöjd och besviken till slut....

Här är en bild från målgången som jag skärmdumpa från TV021's sändningar igår.