Trött men glad

Idag har jag varit fruktansvärt trött. Jag är inte van att vara vaken så länge på kvällen som jag var igår. Och det hela blev ju inte bättre av att jag hade varit på gymmet kl 6 på morgonen. Men en sådan här dag gör det inget att man går omkring och är trött. Man är ju så himla glad för avancemanget igår.

Det var nog inte många som trodde att The Mighty Gunners, The Kings Of London, Arsenal skulle spela skjortan av Milan på San Siro. Och det trodde inte jag heller. Men det känns inte dessto mindre härligt att så var fallet.

Idag var jag iväg och spelade innebandy, trots min trötthet. Och det var kanske inte helt lyckat. Då jag lyckades med konststycket att springa ihop med Lugnet. För den som inte vet vem det är så kan jag säga att det inte är någon liten kille. Lätt huvudvärk fick jag efter den smällen men inte var jag tillräckligt smart för att sluta då. Nä, istället så är jag återigen sen in i en situation och lyckas vrida till armen åt fel håll så att säga. Det gjorde fruktansvärt ont. Men jag kan röra armen som vanligt och jag är bara lite öm efter det. Dock så var jag, efter den smällen, smart nog att packa ihop för dagen. Så nu är siktet inställt på lite gym imorgonbitti kl 6. Skulle det göra för ont i armen så kan jag ju alltid springa några km på löpbandet.

På lördag väntar ny match i Premier League för Arsenal. Denna gång är det Wigan på bortaplan som gäller. Wigan, som enligt rykten, har ligans sämsta plan. Och det är ju något som inte passar ett bollspelande lag. Som tur är så har vi i år förmågan att lyfta lite långa bollar på Adde och, i viss mån, Bentner. Vinst är hur som helst ett måste.

Heja Arsenal!!!