O så börjar vi om igen

 Japp, måndag, ny vecka och allt börjar om igen. 40 friska timmar att ge till aktieägarna. Nu gäller det ju att slutspurta så att dessa aktieägare kan fira en riktigt härlig jul. Där vila och återhämtning är prioritet! Julen i år är ju dessutom den perfekta julen för aktieägarna, eller nästan i alla fall, nästa år blir ju än bättre. Vilket naturligtvis känns fantastiskt bra! För vem vill väl ha en massa röda dagar på arbetsdagar? Inte vi som älskar aktieägarna i alla fall.

Nog om det, det blev löpning både lördag och söndag. Vet inte om det är någon mening med det. För det känns ju nästan aldrig bra numera när man springer/joggar/lufsar/kryper. Men det blev ett lite "spännande" pass i lördags i alla fall. Jag och Jesper möttes upp på jobbets parkering och tänkte springa till den där våtmarksparken, eller vad det nu kallas, som ligger på vägen ut mot Johannisberg. 

Väl där så var det ju så pass mycket snö att det var svårt, för att inte säga omöjligt, att veta vart själva grusvägen gick där. Men vi lufsade runt något varv innan vi var "nöjda" med det. Så då drog vi bort mot "Köpingshållet". Ja, ni hör ju, jag känner inte till området där så bra. Men hur som helst så kom vi in på Tidövägen (har jag sett att den heter genom att efteråt kolla på kartan). Efter en liten bit så står det Barkarö 3 på en skylt. Jesper tyckte att vi skulle ta den och sen springa tillbaka via Enhagen. 

Men jag tänkte att den här vägen går säker parallellt med Saltängsvägen och att vi efter en stund bara skulle kunna springa tillbaka på den. Det visade sig (vilket jag sett på kartan efteråt) att det inte går parallellt. Men vi kommer i alla fall fram tills ett ställe där cykelvägen slutar och det går en bilväg in mot "rätt håll" för oss.

Det visade sig att vi kommit till Örtagården. Jag har aldrig varit där tidigare och vi var lite osäkra på hur vi skulle göra. Vi sprang i alla fall tills vägen tog slut. Där kom vi fram till en åker som det såg ut hade en "gångväg" längs med kanten. Så vi tog den. Och det var som om det blev en liten, liten skogsväg och så såg vi ett lantbruk längre fram på den vägen. Vi tänkte att det borde ju finnas någon större väg till/från det stället. Och när vi kom in på området stod det en större lasbil där. Då förstod vi ju att vi hade tänkt rätt. 

Så vi följde den vägen och nu ser vi Lundby kyrka. Så då vet vi att det inte är mer än några kilometer kvar att springa tills vi är på jobbet igen. Det var rätt så tungsprunget så de 13 km vi fick ihop under passet räckte gott och väl. Kul på något vis att springa på nya ställen. Och lite spännande när man inte har en susning om vart man är. Och man har en tro att "vi springer nog helt parallellt med Saltängsvägen..".

Här är passet om någon undrar:

Och här är söndagens pass som inte är så mycket att orda om:

Igår var vi och spelade bowling med Freddies friidrottsgrupp. Slog till med 178 pinnar i första serien (och den enda serien vi hann spela klart...). Rätt ok med tanke på bristen av bowlingträning

Nåväl ha en fin måndag nu vänner!!