Så det kan bli

Igår hade ju Ina träning på Rocklunda. Och när vi är inomhus på fredagarna så brukar jag vara så korkad att jag packar ner Inas skor samtidigt som jag packar ner mina skor. Och igår när vi åkte så skulle vi ju inte ha några skor med oss utan på oss. Och jag tänkte inte mer på det. Men när vi kommer gående till utegymmet så är det en av de övriga ledarna som tittar på Ina och frågar, "ska du ha dom där skorna och träna i?". Jag fattar inte vad hon menar. Men när jag tittar ner på Inas skor så är det vinterkängorna hon har tagit på sig. Så övriga i gruppen springer i jympaskor och Ina i vinterkängor. Det var väl lite tur att vi sprang några meter på snön där i skogen. För då kändes det ju nästan motiverat med vinterkängorna.....

Imorgon är det inomhusträning och det är dags att Ina själv får börja ta ansvar för vad hon ska ha på sig när hon tränar. Men denna fadäs får mig att minnas när jag som liten grabb skulle åka iväg på pingistävling i Rönninge. Vi bodde då i Finspång och det var för oss en "långresa". Jag fick då i sista stund innan vi skulle åka iväg för mig att jag skulle byta väska. Sagt och gjort, jag bytte väska och åkte iväg. När jag kommer fram till hallen och har bytt om så visar det sig att det enda rack jag har med mig är en planka. Alltså ett rack med bara nabbgummi, ingen svamp. Stommen är dessutom lite större. Men shit vilken ångest jag fick. Åker på en tävling långt hemifrån och så har jag bara med mig en planka till rack.