Nöjd eller missnöjd?

Ok, det var ju Blodomloppet igår. Och först och främst vill jag säga att jag tycker det är en grym prestation av alla som klarar av att springa 10km. Det är faktiskt inte alla som klarar av det. Att sen göra det under timmen är ju fantastiskt bra. Och gör man det under 50 min så är det ju en ännu större prestation. Så när jag igår sprang in på just 50 minuter så borde man ju vara ganska nöjd med det. Och igår av två orsaker, den ena är att 50 minuter på milen är inte dåligt, det är bra! Och den andra anledningen är att jag har haft ont i halsen i tre veckor. Har under den tiden tränat en gång i veckan lätt bara för att se om det känns bättre med halsen. Igår kändes det lite bättre men vilopulsen har gått upp för varje dag de senast dagarna. Så jag förstod att jag inte kunde göra mig själv rättvisa. Så redan innan starten tänkte jag hålla ett lugnare tempo. Pulsen stack upp på max nästan direkt och jag förstod att det inte skulle finnas några möjligheter att kunna öka takten eftersom. Så ett jämnt lopp i 5 min/km tempo blev det. Dock med en skyhög puls. Så jag borde ju vara nöjd men är det ändå inte eftersom jag för tre veckor sedan kände att formen var rejält på G. I år skulle jag gå under 45 min. Frågan är om jag någonsin kommer göra det? Frågan är om det finns någon riktig mening med att göra det? Det är ju bara en tid. 45 min eller 50 min eller 55 min, spelar det någon större roll?

Om 11 dagar är det Stockholm halvmara, just nu vet jag inte ens om jag skall åka dit och ställa mig på startlinjen. Lär ju först och främst få ner vilopulsen. Annars känns det ju faktiskt lite onödigt....
Ursäkta ännu ett trist inlägg men det är livet för mig just nu....

Ha en fin tisdag nu vänner!!